Symtomen....

Bloggande i all sin ära men vad gör du om du har blivit beroende av att utrycka dig verbalt på det giganstiska datanätverket internet och någon sedan snor eller stänger av din E-lina. Jag skriver inte så mycket som jag hade velat att jag skulle skriva men det ska snart bli ändring på det ska TA mig mera tid. Ska sluta kolla på en massa onödig Tv och istället filosofera fram fungerande lösningar och kreativa tankar. När jag sitter och skriver så ser jag mig själv som en vilsen myra på jakt efter granbarr. Vinglar hit och dit och ämnet blir blurrigt någonstan här men jag kommer snabbt till baka upp på spåret, Symtomen som kommer är att dina händer blir kallsvettiga och du blir lätt irriteraed och fnäser åt folk när det ber dig om enklaste saken. Denna abstinens har jag även när jag ska vara kreativ om någon skulle ställa sig i vägen för min kreativitet och säga en massa nedlåtande saker och inte bry sig om min kreativa hjärna. Då blir jag irriterad eftersom jag kan inte hjälpa att när jag tillexempel är ute och går så ser jag nya utseenden i miljön jag ritar om landskapet, lägger till nya saker tabort fula saker, den lampan gillar inte jag... varför inte lägga en stengång här. Den fasaden var den fulaste jag sätt vi målar om den. Jag ser tusentals lösningar på en massa saker det är inget som jag funderar fram utan det bara håller på det är som om ett programm löpt amok och jag kan inte stänga av det. Går jag in i ett omöblerat rum så får jag på mindre en en nanosekund en innre bild av hur rummet skulle kunna se ut när det är renoverat, fixat, stylat. detta är inte heller nått jag rår för det bara är så, jag vet inte varör men det är verligen som om jag har något slag kreativt virus i hjärnan (och det är jag glad för) men kanske inte alla andra tycker det är så roligt men bara för det vill inte jag ta någon skit, så om nån dissar min kreativitet så dissar jag dem. Tänk om jag dissat en doktor som inte kan hjälpa att han omedvetet kollar in folk och letar efter olika sjuksymtom... det skulle ju vara dåligt för sammhället och för den stackars doktorns självbild. Nej man ska inte klaga på andra människors omedvetande beetende så som oönskad kreativtet eller oönskad sång som man bara brister ut i fastän man kanske inte tenderat till att sjunga. Mer omedvetenhet åt folk och mindre Krig.