I-landet Sverige

Jag funderar över våra komplicerade liv, alla snackar om I-landsproblem och om diverse beskymmer som vi tvingas dras med, bland annat att vi ibland är hungriga, typsikt i-landsproblem som också återfinns i ett U-land där en majoritet av befolkningen är hungriga. Ett annat I-lands problem är vem som ska lämna barnen i skolan/dagis.

Problem som återfinns i U-land är vilken unge som ska springa på en mina, det är som ett stort lotteri, vem vinner minan denna veckan? Detta är folks verklighet, vi har våra problem och de har deras, men nyansen där imellan är stor, väldigt stor. Skillnaderna handlar ofast på liv och död, och vi ska inte glömma att I-landsproblem återfinns i U länder bara det att för dem är det inga problem utan verklighet.

Vi borde sluta med I-landsproblem och börja leva i verkligheten ett tag. Se er omkring, vilka lever ni runt? vad känner ni? vill du att ditt barn ska springa på en mina?... varför ska du bry dig det handlar ju inte om dig... Nej men om du har någon uns av mänsklighet i dig så bryr du dig det ligger i din natur.

Jag har fadderbarn, det gör inte mig till en bättre världsbedborgare men jag bidrar iallfall med nått litet, som gör en annan människa väldigt mycket gott. Jag säger inte ni ska bli fadder föräldrar, men gör nått engagera er era familjer vänner i att aktivt delta för en bätre värld.

Ni tror säkert att jag är en såndär aktivist som kastar sten och hoppas på poliser, men jag är en helt vanlig svensk medborgare som pendalar till jobbet och jobbar 8 -5 är ledig på helgerna och umgås med familj och vänner. Ensam kan ingen flytta ett berg men tillsammans kan vi.